Dino - mitt hjärtas prins

Nu var det verkligen längesedan jag skrev här i bloggen. Som tur va skötte ju Darlingen från Kostalägret så helt öde har det ju inte varit. Lägret var fantastiskt! Perfekt väder, bra träning och trevligt umgänge. Tyvärr passade Jenta på att vara skendräktig så jag fick kanske inte ut riktigt så mycket som jag hade önska av henne. Men det hon gjorde, det gjorde hon bra...bara att det där lilla extra, som jag vet att hon besitter, det saknades denna vecka.

Anledningen till att jag inte har uppdaterat är i mångt och mycket att jag under lägerveckan fick ett mycket tråkigt besked hemifrån. Jag kände att nästa inlägg i bloggen måste beröra detta men jag har inte riktigt orkat ta tag i det och skriva om det. Det är fortfarande mycket tufft, därför blir det i huvudsak en berättelse i bilder...

Tisdagen den 19 juli fick vår älskade Dino somna in. Drygt 11 år gammal orkade han inte längre och det fanns bara ett riktigt beslut för mamma och pappa att fatta. Även om man vet att det närmar sig, men vet att tiden håller på att rinna iväg så är det så tufft så tufft, och så definitivt. Han var pigg och glad in i det sista och hade en livsgnista som få, men när han inte längre orkade följa med ut på promenad...då var det dags:-(

Här är ett underbart kort på vår älskade prins

Här är pappa och Dino på en kennelträff på Tjörn, sommaren 2001

Dino var en riktig clown, här är ett av hans favorittrick;-)

Jag och Dino har testat på det mesta. Här tävlar vi agility officiellt

Om jag inte minns fel slutade vi som tvåa. Inte dåligt av en stor rottishane va?

Lite senare fastnade vi, eller iaf jag rejält för söket. Dino var en fena - iaf de gånger han själv ville. Vi tränade mycket och tävlade en del, 2 * godkända i lägre lyckades vi med. Sista gången vi tävlade var vi i Lerum. Det var riktigt pissväder och vi skrapar i hop 195,75 poäng på lydnaden (Det behövs 196 för uppflytt). Däremot avslutatde vi 10-10 i söket, så då fick Dino gå i pension med flaggan i topp.

Dino var egentligen en spårhund. Hade någon bara lagt lite mer krut där från start hade han kunnat bli hur bra som helst! Så här i efterhand inser jag ju att det var aldrig någon som hade läst honom att spåra, han bara kunde. Satte man honom på ett spår så tappade han ALDRIG. Han bara tuffade på, som ett lok på en räls. Sen kunde han missa pinnar med det var ju just för ingen hade lärt honom att man skulle plocka upp dom ;-) Vi tävlade lite i spår, 4* godkända i lägre och kom alltid runt, jag var aldrig det mista orolig för att vi skulle tappa bort oss. Däremot saknades lite på lydnaden för vi skulle nå uppflytt.
När Dino var 7 år stormade Jenta in i hans liv. Det var verkligen med storm. Jag var ju lite rädd att han skulle göra denna söta lilla rottistjej illa, inte för han var elak på någotvis men han var ju ändå stor och ibland rätt klumpig. Ha, den oron var HELT obefogad. Som Jenta har styrt och ställt med stackars Dino, från dag 1 har det varit hon som bestämt och nåde Dino om han inte har fogat sig. Den lilla söta rottistjejen visade sig nämligen vara en riktigt näbbgädda (därav smeknamnet "jedda") som hängde både i i svans och öron. Men med åren blev dom riktiga kompisar och mitt hjärta brast när vi kom hem från Kosta och Jenta sprang runt och leta efter Dino... Vad hon ska undra :-(

Att det blev rottweiler när mamma och pappa bestämde sig för att skaffa hund våren 2000 var lite av en slump. Jag hade en kompis på bruxis som hade en rottweilertik, som vi (läs mamma och pappa) fick vara hundvakter åt. På något sätt etsade hon sig fast hos mamma och pappa... Att det sedan blev just Dino som kom till oss är väl ännu mera en slump men jag inser ju nu så här i efterhand vilket fantstisk tur vi hade som hamnade hos Kerstin på Sjölundas kennel i vår jakt på rottweileruppfödare. Så oerhört noggran och sund i sin inställning till avel på en av våra vanligaste bruksraser. Vi kunde inte ha fått en bättre hund än Dino och jag är henne evigt tacksam till att ha öppnat ögonen för denna underbara ras som jag hoppas få ha glädje av länge länge. Här är ett av de sista korten jag har på gammelmannen- vila i frid älskade Dino!