Ny telefon

Ja, jag har länge gått och suktat efter en ny telefon. Min gamla blev stulen samtidigt som de stal våran bil i dec och sen dess har jag lånat mammas, som iofs var helt ny... Men så igår gick Magnus och köpte sig en ny och då blev jag ruskigt avis ;-) Så för någon timma sedan gick beställningen iväg och det blev en sån här snygging:

En röd Sony Ericsson NEO.

Magnus köpte en likadan fast en svart/blå. Så nu när vi ständigt kommer vara "on-line" finns det inte längre några ursäkter för att inte uppdatera bloggen;-)

Tävling på G

Om det går så lång tid så att man glömmer lösenordet för att logga in till bloggen, då uppdaterar man för sällan, eller hur ;-)?
Anledningen till min frånvaro är att jag har för mycket annat att göra såklart. Jag har anmält till tävling om 10 dagar vilket känns på tok för snart... Jag har ju tränat för att kunna starta högre klass i över ett år men ändå känns det som vi är långt ifrån klara. Trodde jag hade söket under kontroll tills jag igår slänger ut en figge på nära håll, bara för att... Det gick inte alls, Jenta sprang nästan över den utan att hitta, alltså ett tydligt tecken på att näsan INTE är påkopplad på vägen in till mig på stigen. Jag hinner en sökträning till innan tävlingen...vet inte om jag ska börja trixa med detta nu eller bara köra lite pepp???
Lydnaden är låångt ifrån klar. Ja, egentligen är det inget moment mer än platsliggningen som jag är "säker" på...Det är så himla många nya moment i högre. Framåtsändande, skall, ink med stå, tungapporten...ja, det kan verkligen gå precis hur som helst. För att inte tala om upplet...
MEN vet ni vad, vet ni varför jag ska tävla? För att tävla med min älskade Jenta är det roligaste jag vet. Å 175 kr för att få värsta bästa träningen serverad och en härlig dag tillsammans med sin underbara kamrat är faktiskt inte speciellt dyrt...;-)

Blivande hästtjej?

Ungefär 80% av Lowas vakna tid tjatar hon om hästar... Hon ska titta på hästar, läsa om hästar, rida på käpphästen, krama hästen - ja listan tar aldrig slut... Som ni kanske förstår kan vi absolut inte säga att Pappi åker till hästarna när han varje dag den här helgen har gett sig av mot Grevagården och årets upplaga av Ponny SM ;-)

I går åkte jag och Lowa iaf till farmor och farfar en sväng och stall Marieäng.


Först fick Lowa fick pyssla om lilla SÖTA Zefir.    
Hon borstade ock kratsade hovar som hon aldrig hade gjort annat;-)



Sen tog vi en liten sväng

Säkerhetsvästen var lite stor så det var svårt för Lowa att sitta ordentligt, därav den liggande stilen

Efter stalltjänsten blev Lowa tillslut ganska nöjd och kunde tänka sig att gå in och leka med farfar lite så mamma och farmor fick rida en sväng. Jag är ju ingen hästtjej från början med tycker det är otroligt roligt och "avkopplande" att komma ut på hästryggen en sväng.

Farmor på Muffin och jag på Lillan :-)

Utflykt till Mösseberg

I tisdags slutade jag tidigare från jobbet för att ta en liten tur till Falköping. Vi var på Mösseberg och tittade på djuren:

Här tittar vi på de gulliga kaninerna

Här tittar Lowa och Pappi på de otäcka ankorna och gässen

Lowa var mest intresserad av fåglar och höns. Det har hon iaf inte fått från mig... GÖRÄCKLIGA!

Efteråt var vi väl förtjänta av en glass :-)

En mysig och alldeles lagom liten familjeutflykt som avslutades med god mat och trevlig umgänge hos vår kollega Ann och hennes sambo. Tisdagslyx!

Ikväll blir det skotträning och lydnad på klubben, måste komma igång på allvar NU...

Slut på sommaren

I dag är jag åter på jobbet, och det känns faktiskt helt ok. I morse när jag var ute kändes det faktiskt som det var lite höst i luften. Lite kyligt och väldig frisk, skön luft. Det gör faktiskt inget, jag är ganska nöjd med sommaren nu...jag gillar hösten, om det blir en fin höst vill säga. På jobbet börjar folk komma tillbaka, brunbrända och fräsha, fulltankade på energi...det är faktiskt ganska skoj att jobba nu :-)

Vi har verkligen haft en jätteskön semester. De två veckorna efter Kosta-lägret har varit helt ok väder så det har varit mycket sol och bad. Här kommer lite bilder från vår sommar:

De första är från Kosta-veckan och vår lediga dag som vi tillbringade i Kalmar, bla. på Kalmar slott. En höjdpunkt i Lowas liv, då hon än idag pratar om "tottet"


Lite svårt det där med avspärrningar





Mammi och Lowa i finkan

 



Pappi och Lowa på kanonen

Väl hemma i Mariestad igen fick Lowa stifta bekantskap med stranden. Här är vi ute på Torsö och efter en stund tycker hon att det är helt ok att gräva i vattenbrynet

Dagen efter var det dags för en båttur i mormor och morfars båt




Lite skeptisk men trygg i morfars famn




Pappi badade såklart :-)

Hemma har vi njutit av poolen och se man på. t.o.m. min 30 års present kom fram ;-)


Jenta är väldigt orolig när matte är strandad på ön


När väderprognosen utlovade sol passade vi på att planera in en resa till Brommö.

Lowa provade ut cykelhjälmen kvällen innan



Å var överlycklig över att få åka cykel



Det är verkligen ett paradis...alldeles runt hörnet liksom

Mat är ett måste för familjen Johansson-Glans



Lillfis - min älskade lilla skatt :-)



Man blir trött av att vara på utflykt

Gunga är verkligen Lowa stora passion i livet

Lekplatsen på Karlsholme

Nu tar vi nya krafter inför en fullspäckad höst. Som vanligt mycket häst och hund på schemat - härligt!

Dino - mitt hjärtas prins

Nu var det verkligen längesedan jag skrev här i bloggen. Som tur va skötte ju Darlingen från Kostalägret så helt öde har det ju inte varit. Lägret var fantastiskt! Perfekt väder, bra träning och trevligt umgänge. Tyvärr passade Jenta på att vara skendräktig så jag fick kanske inte ut riktigt så mycket som jag hade önska av henne. Men det hon gjorde, det gjorde hon bra...bara att det där lilla extra, som jag vet att hon besitter, det saknades denna vecka.

Anledningen till att jag inte har uppdaterat är i mångt och mycket att jag under lägerveckan fick ett mycket tråkigt besked hemifrån. Jag kände att nästa inlägg i bloggen måste beröra detta men jag har inte riktigt orkat ta tag i det och skriva om det. Det är fortfarande mycket tufft, därför blir det i huvudsak en berättelse i bilder...

Tisdagen den 19 juli fick vår älskade Dino somna in. Drygt 11 år gammal orkade han inte längre och det fanns bara ett riktigt beslut för mamma och pappa att fatta. Även om man vet att det närmar sig, men vet att tiden håller på att rinna iväg så är det så tufft så tufft, och så definitivt. Han var pigg och glad in i det sista och hade en livsgnista som få, men när han inte längre orkade följa med ut på promenad...då var det dags:-(

Här är ett underbart kort på vår älskade prins

Här är pappa och Dino på en kennelträff på Tjörn, sommaren 2001

Dino var en riktig clown, här är ett av hans favorittrick;-)

Jag och Dino har testat på det mesta. Här tävlar vi agility officiellt

Om jag inte minns fel slutade vi som tvåa. Inte dåligt av en stor rottishane va?

Lite senare fastnade vi, eller iaf jag rejält för söket. Dino var en fena - iaf de gånger han själv ville. Vi tränade mycket och tävlade en del, 2 * godkända i lägre lyckades vi med. Sista gången vi tävlade var vi i Lerum. Det var riktigt pissväder och vi skrapar i hop 195,75 poäng på lydnaden (Det behövs 196 för uppflytt). Däremot avslutatde vi 10-10 i söket, så då fick Dino gå i pension med flaggan i topp.

Dino var egentligen en spårhund. Hade någon bara lagt lite mer krut där från start hade han kunnat bli hur bra som helst! Så här i efterhand inser jag ju att det var aldrig någon som hade läst honom att spåra, han bara kunde. Satte man honom på ett spår så tappade han ALDRIG. Han bara tuffade på, som ett lok på en räls. Sen kunde han missa pinnar med det var ju just för ingen hade lärt honom att man skulle plocka upp dom ;-) Vi tävlade lite i spår, 4* godkända i lägre och kom alltid runt, jag var aldrig det mista orolig för att vi skulle tappa bort oss. Däremot saknades lite på lydnaden för vi skulle nå uppflytt.
När Dino var 7 år stormade Jenta in i hans liv. Det var verkligen med storm. Jag var ju lite rädd att han skulle göra denna söta lilla rottistjej illa, inte för han var elak på någotvis men han var ju ändå stor och ibland rätt klumpig. Ha, den oron var HELT obefogad. Som Jenta har styrt och ställt med stackars Dino, från dag 1 har det varit hon som bestämt och nåde Dino om han inte har fogat sig. Den lilla söta rottistjejen visade sig nämligen vara en riktigt näbbgädda (därav smeknamnet "jedda") som hängde både i i svans och öron. Men med åren blev dom riktiga kompisar och mitt hjärta brast när vi kom hem från Kosta och Jenta sprang runt och leta efter Dino... Vad hon ska undra :-(

Att det blev rottweiler när mamma och pappa bestämde sig för att skaffa hund våren 2000 var lite av en slump. Jag hade en kompis på bruxis som hade en rottweilertik, som vi (läs mamma och pappa) fick vara hundvakter åt. På något sätt etsade hon sig fast hos mamma och pappa... Att det sedan blev just Dino som kom till oss är väl ännu mera en slump men jag inser ju nu så här i efterhand vilket fantstisk tur vi hade som hamnade hos Kerstin på Sjölundas kennel i vår jakt på rottweileruppfödare. Så oerhört noggran och sund i sin inställning till avel på en av våra vanligaste bruksraser. Vi kunde inte ha fått en bättre hund än Dino och jag är henne evigt tacksam till att ha öppnat ögonen för denna underbara ras som jag hoppas få ha glädje av länge länge. Här är ett av de sista korten jag har på gammelmannen- vila i frid älskade Dino!